Lån och skuldsättning

Visste ni att många svenska hushåll idag är överbelånade och skulle ha det tufft att klara ett mer normalt ränteläge, vad är då en normal bolåneränta? man brukar väl säga att den ligger på runt 6%.källa HÄR.
 
Ni ska få ett exempel, snabbt uträknat utan ränteavdrag:
Vi säger att vi har ett lån på 3,5 miljoner och hushållet har en disponibel inkomst efter skatt på 40 000kr.
 En ränta på 6% på ett lån på 3,5 miljoner blir följande per månad:
3 500 000 * 0,06 = 210 000kr/år.
210 000/12 = 17 500kr/mån i enbart RÄNTA.
 
Det innebär att i detta exempel försvinner nästan en hel månadsinkomst i bara räntekostnader OM räntan stiger till 6%, sen ska det ju givetvis också amorteras vilket det idag faktiskt är krav på. Sen tillkommer el,vatten,sophämtning,försäkringar, tv,telefon,internet med mera plus att en sparad buffert i stort sett är ett måste när man är husägare för oförutsedda händelser.
Ja snabbt räknat innebär det att familjen i detta exempel förmodligen skulle tvingas sälja sitt hus om de inte drastiskt ökar sin inkomst.
Så mitt råd till ALLA som köper hus eller skuldsätter sig är att amortera så mycket ni bara kan nu när räntan faktiskt är så pass låg, eller ja iallafall om ni planerar på att bo där ni bor nu i många år framöver och såklart inte dra på er stora lån i onödan. Det är okej att vara sparsam hörrni!. Man behöver inte ha det dyraste av det dyra hela tiden. Ett vanligt hederligt kakel är minst lika funktionellt och fint som ett designerkakel, eller är det bara jag som känner så haha?
 
Jag upplever att det är många idag som inte har koll på att bolåneräntan är ONORMALT låg just nu. Det verkar som att många tror att den ränta vi har idag är det normala och att den i värsta fall går upp till 3%. Då bör tilläggas att även 3% är onormalt låg ränta. Har vi extrem tur kanske detta blir det nya normala men jag är ytterst tveksam, ekonomin går upp och ner och står aldrig still.
Jag upplever dessutom att många förlitar sig på att kunna sälja om räntan blir för hög, problematiken där är att man då säkerligen går med förlust om det går så långt att man MÅSTE sälja pga av höjd ränta.
 
Vad händer om en förlorar jobbet, dör eller blir allvarligt sjuk, det är saker man bör ta med i kalkylen när man tar ett bolån.
Det är många som drömmer om lyxiga renoveringar och orimligt höga renoveringskostnader i förhållande till husets värde. Ett hus ökar inte nödvändigtvis mer i värde för att du väljer ett dyrt kakel tex. det som oftast står i värde är läget. En sjötomt är ju alltid attraktiv tex.
 
Detta låter som världens "skäll"inlägg men jag menar verkligen bara väl. Jag som bor i hus vet ju hur mycket som faktiskt tillkommer mer än bara räntan och amorteringen och tycker att fler borde värna om sin levnadstandard. Sen är vi ju alla olika SÅKLART. Vissa vill ju spendera mycker pengar på boende och tycker att det är värt och då ska man ju såklart göra det men jag tycker det tål upprepas att det inte är något fel i att inte bo i det absolut finaste huset på gatan;).
Vårt hus tex. är ett gammalt 50tals hus med sina skavanker här och där men vet ni, vi trivs så himla bra. Det är något med husets ande/aura som känns bra i magen. Jag kan inte riktigt förklara det.
Vi renoverar pö om pö, uttnyttjar våra kontakter, väljer att göra mycket själva och renoverar med både hjärta och plånbok. Vi skapar ett hem till vår familj som sakta men säkert börjar ta form och vi ser det som ett projekt som kommer pågå i många år framöver. Under tiden betalar vi av våra lån så att vi, när vi är pensionärer, kommer kunna bo kvar utan problem ekonomiskt.
 
Hur tänker ni kring bolån och räntor? har ni satt er in i det eller får det gå som det går? vad prioriterade ni när ni köpte ert hus/ lägenhet?
 
En bild från april i år när jag var höggravid med Malve och då kollade vi på kakel till både kök och toalett.
En graviditet och föräldraledighet påverkar även det ekonomiska läget i en boendesituation och är något man bör ta med i ekvaktionen om man planerar på att bilda familj inom de närmsta åren<3.
 

Det blyga barnet har ofta stenkoll

 
Jag har skrivit lite om detta ämne tidigare (HÄR) men tänkte ta upp och skriva lite om det igen då det tål att upprepas. Alfons är ett blygt/reserverat barn och jag har stundvis oroat mig över det. TOTALT i onödan kan jag tillägga. 
För någon vecka sen hittade jag en artikel om blyga barn och jag rekomenderar verkligen alla föräldrar att läsa den, vare sig man har ett reserverat/blygt barn eller inte. Den vanliga missuppfattningen är ju att blyghet skulle vara ett hinder i det sociala livet eller ja i livet rent generellt och det är faktiskt inte helt sant. Det KAN bli ett hinder om det övergår till extrem blyghet men det är inte jätte vanligt.
Blyga barn är oftast väldigt intelligenta och duktiga på att läsa av både människor och olika situationer. Det reserverade barnet har ofta stenkoll på det mesta eftersom de studerar sin omgivning noga.
 

I ett samhälle som hyllar förmågan att arm­båga sig fram och överrösta andra, har blyghet kommit att betraktas allt mer som ett problem – även bland barn.

Detta trots att blygheten faktiskt fyller en viktig skyddande funktion under de första åren i livet. Den får nämligen de små barnen att hålla sig nära föräldrarna och avstå från att rusa fram till främmande människor vars personlighet och sinnestillstånd de ännu inte lärt sig att läsa av.

– Ändå finns det ett stort tryck på att barn ska vara utåtriktade redan från början och det gör att de blyga barnen får det svårare. Inte på grund av blygheten i sig, utan på grund av oroliga föräldrar och lärare som omedvetet signalerar att de här barnen inte duger som de är och pressar dem att göra saker de inte vill, säger psykologen Marie Carlsson. källa (HÄR)

 

Utdraget ovan gjorde ont för mig att läsa för att jag stundvis omedvetet signalerat att det inte är okej för Alfons att vara den han är med de egenskaper han har. Varför skulle det vara något negativt att han är blyg?. Just den biten har jag verkligen tagit till mig men även detta:

 

Ett vanligt missförstånd är att blyga barn är mindre sociala och har sämre social kompetens. Men de här barnen kan vara minst lika sällskapliga som sina jämnåriga. Umgänget ser bara lite annorlunda ut. De föredrar kanske att fördjupa leken med en kompis i taget i stället för att rusa runt med halva dagisgänget.

Eftersom det blyga barnet ofta står lite i utkanten och iakttar sina kompisar, utvecklar de också en stor förståelse för det sociala spelet. De vet hur gruppen reagerar i olika situationer och hur man smidigast närmar sig olika kompisar.

– Vill man veta något om vad som pågår i dagisgruppen så ska man fråga det blyga barnet. Han eller hon har ofta stenkoll, säger Malin Alfvén.

Blyga barn stämplas också ofta som osäkra och otrygga, men inte heller det ställer psykologerna upp på. Att man känner sig obekväm i vissa situationer, ­behöver inte betyda att man saknar självkänsla.

– Det barn som alltid ställer sig mitt i ringen har kanske ett stort självförtroende, men det är inte samma sak som självkänsla. När de blyga barnen samlar på sig en massa information om omvärlden, speglar de samtidigt sig själva i det de ser. De vet därför tidigt vad det innebär att vara människa och hur de själva fungerar som personer. Det ger en god självkänsla, säger Malin Alfvén.

 
Hur ska man som vuxen hantera ett blygt barn?

 

Rådet till oroliga föräldrar är alltså att se det blyga barnets styrkor och visa att det är helt okej att vara lite tillbakadragen. Inför ­sociala situationer som barnkalas eller fritidsaktiviteter kan man också prata med barnet och komma överens om hur man ska hantera blygheten: ”Jag vet att det är jättejobbigt för dig att hälsa på Kajsas mamma. Är det okej om jag säger att du är blyg och hälsar istället för dig?”

– Det är viktigt att man som vuxen håller överenskommelsen. Ju mer respekt barnen får för sitt sätt att vara och ju fler positiva erfarenheter de samlar på sig, desto bättre kommer det att gå för dem, säger Malin Alfvén.

 Min fina fina lilla kille. ALLA dina personlighetsdrag är vackra och jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag ens en sekund oroat mig för din blyghet, det är en fanastisk tillgång du besitter <3.

Bråkar man mer när man får barn?

Jag skulle svara både ja och nej.
 
När Alfons kom till världen bråkade vi inte alls mycket men nu när vi har två små barn under 2 år så bråkar vi mer än vanligt. Jag och Björn har aldrig varit ett par som bråkat speciellt mycket, så sällan att jag nog skulle kunnat räkna gångerna på två händer under alla våra 6 år tillsammans. Vi trivs ihop och har väldigt roligt tillsammans. Vi är ärliga och öppna men nu de senaste 3 månaderna har det varit tufft.
Det är tufft att renovera,städa,tvätta,ta hand om två barn, hund och försöka få till både egentid OCH VI-tid. Det som oftast blir bortprioriterat är VI-tiden.. tyvärr.
För någon kväll sedan somnade jag i soffan, liggandes MED tekoppen i handen. Jag känner mig extremt slut i kroppen just nu. Amningen gör mig trött och sen är det kämpigt att vara ensam med barnen när Björn jobbar eller renoverar. Jag föredrar helt klart att vara två, typ JÄMT.;) inte bara för att det underlättar för mig utan för att det stillar mitt dåliga samvete att inte räcka till. Båda barnens behov blir tillfredställda utan att de behöver vänta och jag får mer energi över till att hålla humöret uppe och vara en glad och rolig mamma.
 
Vad är skillnaden mellan att ha ett barn och två?
I vårt fall ,som har barn så tätt, så är det att båda barnen kräver uppmärksamhet hela tiden och inte kan "sköta" sig själva. Båda barnen har blöja och är beroende av att vi håller stor koll på dem vilket gör att vi ständigt är upptagna när de är vakna och vår tid med varandra begränsas till när de sover vilket inte alltid går att få till smärtfritt.
Vi hinner inte alls med lika mycket då det alltid finns ett behov att släcka och trots att vi vet att vi inte borde bli stressade så blir vi det och då börjar vi bråka för att vi känner oss missförstådda. Det i kombination med dålig sömn, lite egentid och ibland dåligt med mat gör att bråken blir tätare än vanligt..
Det gör ont i mig då Björn är den (vuxna)person jag älskar mest i hela världen.. jag vill inte att vi ska glida isär under småbarnstiden och jag hoppas vi lyckas hålla vår kärlek levande om inte vi klarar det vet jag inte vem som gör det haha! 
Nu låter det som att det bara är negativt och då är det givetvis inte, det är alldeles underbart OCKSÅ men jag vill verkligen inte bara skriva om det bra för så är inte livet utformat, det går upp och ner som sig bör;)
 
 
 När Alfons var liten fanns det mycket fritid över för oss båda det är den största skillnaden mellan att vara två barn mot att "bara" har ett barn.
Hej och välkommen! Mitt namn är Elin Kungsman, jag driver en familjekanal på youtube och är mamma till två små pojkar,Alfons 9/11-2015 & Malve 10/5-2017. Jag är uppvuxen i Västerås men bor sen flera år tillbaka i Sundsvall. I min blogg delar jag med mig av min vardag,shopping,inredning och givetvis mitt familjeliv. Min sambo heter Björn och vår hund, en cockerspaniel tik, hon heter Nicki.

HannaVic logotype