Dag 21

"Vem är jag i mitt föräldraskap.."
 
Jag är en väldigt kärleksfull men sträng mamma. Jag tycker att det är jätte viktigt att sätta gränser och speciellt när det handlar om att respektera andra. Jag blir tex jätte arg om Alfons sparkas eller tex kastar saker omkring sig som kan träffa någon och då ryar jag i. -Hörru du sådär gör man inte! Du kan göra illa någon när du gör sådär.
Det värsta jag vet är när vi är på tex. Leos och andra föräldrar inte fostrar (eller engagerar sig i) sina barn eller säger ifrån när deras barn beter sig illa.
 
Vi kan ta ett exempel. när vi var på Leos sist. Då kom Alfons fram till ett par barn som lekte med stora Legoklossar och sa HEJ med sin glada lilla röst och ville börja bygga med en kloss i närheten. Varpå ena ungen drar klossen ur hans hand och säger att det är DERAS klossar.. vad gör föräldrarna? ingenting.. jaja visst fine vi gör något annat tänker jag. och säger till Alfons att -Vi kan åka lite rutschkana istället.
Vid ett senare tillfälle så stöter Alfons på samma kille igen och säger HEJ och vill vara med varpå ungen puttar! honom så hårt i bröstkorgen att han faller bakåt, helt oprovocerat.. vad gör föräldrarna? ingenting!
DÅ fick Björn nog och gick fram till ungen och spände ögonen i honom samtidigt som han med barsk röst sa - Hörru du! Så där gör man inte, nu ber du om ursäkt!. Varpå barnet lite chockat skäms och ber om ursäkt.
Barn kommer alltid att vara barn, och alla barn har tillfällen/perioder när de gör på det där viset som pojken på Leos, det tillhör utvecklingen MEN då är det ju superviktigt att vi föräldrar vägleder dem och talar om vad som är rätt och fel. Visst måste barn få lösa konflikter själva också det är nyttigt men när de är så pass små och de blir fysiska då tycker jag faktiskt att det är föräldrarnas ansvar att gripa in och säga ifrån/vägleda hur de ska hantera situationen.
 
 Jag är rättvis men även noga med att vara ödmjuk och be om ursäkt när jag känner att jag varit för hård eller tappat tålamodet för det gör jag ibland, när jag är stressad eller har fått dåligt med sömn/mat tex. Jag är ju inte mer än människa och de flesta som har/haft ett barn i trotsåldern vet nog vad jag menar haha;).
Jag är även snabb med att ge beröm när mina barn gör något jag uppskattar eller lär sig något nytt. Jag är en sån där mamma som blir galet stolt över minsta lilla framsteg. Rätt nyligen har Alfons lärt sig att säga "mmm" (hans sätt att säga JA) och jag berömmer honom lika mycket varje gång han svarar med ett "mm" på något han vill ha eller göra.
 Jag leker och busar med mina barn och läser mer än gärna böcker och sagor för dem, sen att de inte är intresserade av att lyssna en längre stund är en annan sak men jag vill hemskt gärna hitta på saker tillsammans med dem.
 
En sak som jag vill bättra i mitt föräldraskap är att ge mig själv en klapp på axeln att jag faktiskt ÄR en bra mamma. Ibland drabbas jag av såna skuldkänslor så fort jag inte är 100% närvarande med mina barn. Mitt självförtroende vacklar ibland speciellt om jag tappat tålamodet tex. Och där måste jag stanna upp och påminna mig själv om att jag är inte mer än människa och att alla föräldrar har dagar då allt bara blir fel och humöret tryter.
 
En sak är säker, jag älskar mina barn väldigt mycket<3 och jag är så glad att just jag har fått äran att vara deras mamma.
 


Amanda    •     •  

Det här med respekt för andra och andras saker är en självklarhet och jätteviktig sak för mig som jag absolut kommer lära min dotter, sen kan jag bli sjukt provocerad av bonussonen och hans sätt att prata med, speciellt sin pappa. Det är svordomar, dålig attityd och allmänt grinigt beteende och då blir han bara 10 år till sommaren. Jag tror väl lite också att det är min sambo och hans ex första barn och tyvärr tror jag att dom har curlat honom lite för mycket när han var mindre och det är tyvärr smällen man får ta nu. Hade jag använt ett fult språk inför min pappa när jag var barn så fick det allvarliga konsekvenser. Tyvärr verkar man inte riktigt uppfostra sina barn lika strängt längre vilket kommer visa sig framöver. Min dotter ska jag försöka fostra så rätt och riktigt det bara går så hon inte börjar i skolan och beter sig som en ouppfostrad skitunge.
Bra ändå att Björn sa till barnet men en utomstående SKA inte behöva göra en sån sak, det ska hans föräldrar snappa upp på en gång. 😈

Svar: Åh det där måste vara så svårt när man är "ingift" mamma eller vad man ska säga😯. Det låter tidigt att vara tonårstrots men samtidigt så har ju tiderna förändrata, ungdomar idag tvingas växa upp på tok för tidigt och det där är säkert en kombination av umgänet han har och för lite gränser. Det kan ju vara något som går över också*hoppas* eller så får ni börja sätta strängare regler och ta sen striden ett tag😯.Det är riktigt jobbigt att vara sträng i vissa situationer men jag tror man får tillbaka det när barneb är äldre men jösses när de tittar ner i marken och ser ledsna ut, vad ont i hjärtat det gör.
Elin Kungsman

Julia    •     •  

Nemen Gud vad rasande jag blir när föräldrarna inte gjorde nånting när han knuffa han! Om dom såg? Vilket jag antar! Bedrövligt ! Jadu alla är vi olika i vad vi gör men det var då inte okej! Älskar din blogg och dina sociala medier. Kram

Svar: Nej de brydde sig inte alls, mamman satt och drack kaffe;). För mig är det jätte viktigt att fostra sina barn men det är klart att de inte alltid kommer uppföra sig men då får man ju säga ifrån<3.vad roligt att du gillar mina medier, det gör mig himla glad, tack snälla! kram
Elin Kungsman

Gw    •     •  

Alltså. Skrämma ett litet barn man inte känner till att säga förlåt? Seriöst? Ett ensamt barn mot en arg vuxen man med familj? På vilket sätt göt det er bättre än barnets föräldrar? På vilket sätt tycker ni att ni vägledde barnet?

Tycker att hon har sunda värderingar:
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/05/05/beteendevetare-barn-skall-inte-tvingas-saga-forlat

Svar: Ja vi talade om för (det uppenbart gränslösa) barnet att VÅLD inte är okej när barnets föräldrar uppenbarligen inte gjorde det. Sen var det EN vuxen som sa ifrån barskt men lugnt och inte TVÅ vuxna som gaddade ihop sig, vet inte riktigt vart du fick ifrån att vi på något sätt gick emot barnet som en grupp?Vi gör alla olika när vi fostrar våra barn och det är okej MEN i min värld är det ALDRIG okej att ta till våld och så inte heller av barn. Så jag kommer alltid att ingripa när ett barn tar till våld och tydligt tala om att det INTE är okej, vare sig det är mitt barn eller någon annans och givetvis förklarar man också att det kan göra ont.
Det värsta jag vet är föräldrar som inte säger ifrån eller fostrar sina barn. Ännu värre när de inte ens engagerar sig i sina barn när de är ute som familj på en aktivitet.

Det absolut viktigaste i den här händelsen är väl ändå att barnet insåg att NÅGON faktiskt ser vad han gör och säger ifrån.

Att putta någon eller slåss är inte ett misstag så vet inte riktigt varför den artikeln är av relevans i detta fall? I övrigt riktigt bra artikel.
slåss, puttar eller nyttjar man våld som gör någon illa ska man absolut säga förlåt i min värld..


Elin Kungsman










Kom ihåg mig?
Hej och välkommen! Mitt namn är Elin Kungsman, jag driver en familjekanal på youtube och är mamma till två små söner,Alfons 9/11-2015 & Malve 10/5-2017. Jag är uppvuxen i Västerås men bor sen flera år tillbaka i Sundsvall. I min blogg delar jag med mig av min vardag,shopping,inredning och givetvis mitt familjeliv. Min sambo heter Björn och vår hund, en cockerspaniel tik, hon heter Nicki.

HannaVic logotype