Att fostra sina barn

 Det här är ett ämne som berör oss alla på ett eller annat sätt och det finns lika många åsikter som det finns metoder. Jag tycker att varje förälder måste få bestämma själv vilken metod som fungerar bäst för just deras familj. Att fostra sina barn är inte en lätt uppgift (för den som trodde det) och ALLA föräldrar gör fel då och då, till och med barnpsykologer för oavsett utbildning och bakgrund så är vi alla människor och det finns nog inte en enda relation i livet där vi gör ALLT rätt hela tiden. Relationer är inte riktig uppbyggda på det sättet, relationer utvecklas konstant och är föränderliga.
En sak som jag tror är viktig, oavsett metod eller fostringsätt , så är det att inse att man inte är "den perfekta föräldern"  och att man är ödmjuk inför det faktum att man faktiskt kan(och får) göra fel och att det är okej så länge man vågar erkänna att man gjort fel. Jag tror det mest osunda föräldraskapet är när man sätter sig själv på en piedistal som någon typ av allvetande pedagogisk gud som vet allt och aldrig gör fel.. såkallade "mamma/pappapoliser".
Sen är ju  åsikten om vad som är rätt eller fel också väldigt olika beroende på VEM man frågar så även här är det ju i stort sett omöjligt att göra "rätt" i allas mening.
 
Jag brukar alltid låta andra sköta sitt föräldraskap på sitt sätt MEN det finns situationer där jag alltid ingriper och säger ifrån och det är om andras(och även mitt egna) barn tar till fysiskt våld. Det är ALDRIG okej i min värld och där kan jag bli riktigt arg om föräldrarna inte ingriper. Att hejda våld och att lära barn att det inte är okej, tycker jag är jätte viktigt, hur kan det finnas föräldrar som INTE tycker att det är viktigt? det är för mig obegripligt.
 
Jag fick en kommentar om att det var jätte hemskt att Björn (en vuxen "arg" MAN) säger ifrån till ett barn(pojken på Leos) och "tvingar" honom att säga förlåt? Jag förstår inte hur det kan vara hemskt att hejda ett barn från att ta till fysiskt våld , heeeelt oprovocerat?. Vi pratar om ett barn som inte ens var i en konflikt? ett barn som helt oprovocerat, fysiskt ger sig på mitt barn när han inte gjort något annat än att sagt HEJ. Jag tycker att det var så otroligt SKÖNT att det var  Björn, en vuxen STABIL man, som ingrep och talade om för den här pojken att hans beteende inte var okej. Barskt men tydligt utan kompromisser för i denna situation fanns det inget att disskutera. Våld är inte okej.PUNKT. 
 
Förlåt men jag kommer ALLTID att ingripa om barn gör på det sättet även om Alfons skulle göra på det sättet.
 Jag tycker att det är alldeles för många föräldrar(inte alla såklart) i dagens föräldrakultur som inte vågar sätta gränser för att de tror att sätta gränser är samma sak som att kränka sitt barn?
 Jag tror att barn mår bra av gränser och det är för att jag själv INTE fick några gränser som barn. Jag längtade efter gränser när jag var liten. Att sätta gränser är ett sätt att visa sin kärlek och faktiskt ett sätt att säga JAG SER DIG.
 Sen finns det såklart fall där man snarare hämmar barnet än hjälper hen när man sätter gränser men det där lär man sig allt eftersom. Livet är inte svart eller vitt och samma sak gäller föräldraskapet. Relationen mellan förälder och barn (tror jag) mår som allra bäst när den är flexibel.
 
Så snälla mamma/pappapoliser lägg ner, det är jätte bra att ni kommer med tips och trix men snälla sluta kränka,förminska, skuldbelägga,trycka ner eller förlöjliga mitt/vårt föräldraskap bara för att du är av en annan åsikt..
 
 


Myh    •     •   http://lifeofmyh.blogg.se

Jag skriver under på varje ord. Tycker du har ett klokt och sunt sätt att se på föräldraskapet. Det är lite så jag tänker med. Jag vill sätta tydliga gränser för mitt barn då jag tror att det skapar en viss grundtrygghet för barnet. Sen kommer säkerligen jag göra fel både en, två och tre gånger men det är okej. Man kan som sagt aldrig vara perfekt.
Jag tycker absolut att man kan kliva in som okänd vuxen och säga ifrån. Tyvärr behövs det ofta då jag tycker att många föräldrar gärna ser genom fingrarna på typ lekland, semesterresor etc. Jag kommer aldrig acceptera att någon annans barn slår någon annan. Då kommer jag att säga ifrån. Precis som jag hoppas att andra säger ifrån till mitt barn om han slåss eller liknande. Såklart inom rimliga gränser beroende på vad som hänt, hur gammalt barnet är etc.

Svar: Ja det är lite så jag känner också att barnet får en grundtrygghet och en inre kompass om vad som är rätt och fel. Jag tror små barn mår bra av tydliga gränser och mindre bra av för många valmöjligheter /medlingar. Små barn ska givetvis få möjlighet att välja och bestämma själva också ,det är utvecklande men det kan också bli fel när ett barn får FÖR många valmöjligheter stort utrymme att argumentera. Vissa saker tycker inte jag är diskuterbart, tex våld. Barn ska inte få utrymme att rättfärdiga våld.Jag håller helt med dig ang."gruppfostran", hade Alfons fysiskt gjort någon illa och jag av någon anledning inte var där hade jag uppskattat om en vuxen klev in likt Björn och sagt ifrån.
Pojken som puttade Alfons var ju dessutom rätt mycket äldre än honom, han måste varit runt 4-5år, så både äldre och fysiskt större.
Elin Kungsman

Vilma    •     •  

Bra skrivet!! :)

Svar: Tack snälla Vilma!<3
Elin Kungsman

Joanna    •     •  

Väl talat Elin! Hur ska ett barn kunna hitta en känsla av vad som är rätt och fel om inte vuxna människor visar dem hur och hjälper till med gränsdragningar. Önskar att fler tänkte som dig. Och precis det du skriver; jag ser dig. Det är så många barn som aldrig blir sedda eller får upprättelse, som far illa på grund av att människor är rädda för att "lägga sig i" eller för att de själv saknar tydliga gränser. Kram!

Svar: Tack Joanna! känner likadant att gränsdragningar sätter en stabil grund. Att man får en känsla av rätt och fel tidigt och den kompassen har man enorm nytta senare i livet. Många barn som beter sig illa helt oprovocerat gör det ju för att bli sedda och det tycker iallafall jag borde vara en varningsklocka för en förälder. kram<3
Elin Kungsman

Erika    •     •  

Helt riktigt! Har själv dragit gränser och skulle väl säkert ses som "sträng" mot min son. Men man måste lära sig att man inte beter sig hur som helst 😊

Blev dock riktigt arg på en pappa som hämtade samtidigt som jag i veckan. Hans äldre son var med och började reta min son och kalla honom liten och ful. Sa ifrån att så säger man inte! Varpå pappan menar på att "ääh, pojkar är såna". Precis sån attityd man blir så less på 😩 Hos honom gick inte mina argument fram tyvärr. Gissar på att det inte är sista gången hans pojkar kommer bete sig så heller.

Svar: Ja, jag tror det är viktigt att vara tydlig och i vissa situationer ska man inte medla och överförklara utan bara sätta PUNKT. vissa saker som tex våld är inte okej:).
Just den typen av ignorant föräldraskap gör mig så himla ledsen för det är ju inte barnets fel att han inte får vägledning och det där är ju ett beteende som kan eskalera i framtiden och ge större konsekvenser för barnen.. hugaligen!<3
Elin Kungsman

Gw    •     •  

Självklart är ingen förälder perfekt men att någon inte tycker exakt som du gör, gör den väl inte till en föräldrapolis? Du har en blogg där du basunerar ut dina åsikter om hur man ska uppfostra sina barn men alla tycker ju inte som du. Du vill inte att folk ska klanka ner på ditt föräldraskap och i samma inlägg klankar du ner på andras? Förstår att frågan om föräldraskap är laddad och att inlägget av språket att döma är skrivet i affekt. Men...

I det här fallet handlade det ju inte om att förhindra våld som jag tolkade din text. Mer att ni blev förbannade över att han gav sig på er unge en andra gång (helt förståeligt!) och ville markera en gräns? Jag tycker inte att det är stabilt att en vuxen man spänner ögonen i ett ensamt litet barn och skrämmer hen på det sättet. Jag var dock inte där och vår definition av barsk röst/att spänna ögonen i någon kanske skiljer sig åt? Det stabila i det här fallet hade väl varit att utan att skrämma ungen markera att det inte är ok att knuffas och sen vända sig direkt till föräldern. Men att ta dina åsikter direkt med föräldern istället för att skriva om dem i din blogg hade kanske gjort dig till en mammapolis?

Tycker det är jätteviktigt att man drar gränser för sina barn men jag tycker det är minst lika viktigt HUR man väljer att dra dem. Att spänna ögonen i, ryta, skrika och indirekt skrämma sina barn till att göra som man själv vill är inte hållbart. Trotset och tonårsrevolten blir liksom hundra gånger värre då. Talar till 100% av egen erfarenhet.

Ta tex citatet ”Jag tycker att det är jätte viktigt att sätta gränser och speciellt när det handlar om att respektera andra. Jag blir tex jätte arg om Alfons sparkas eller tex kastar saker omkring sig som kan träffa någon och då ryar jag i.”

Man lär ju inte sitt barn respektera andra genom att bli arg och ryta på honom när han beter sig illa. Ge respekt och få respekt tillbaka. Barn gör ju tyvärr som vi gör. Inte som vi säger. Det är svårt att vara förälder men det finns en massa bra litteratur om man är öppen för att ta in nya perspektiv. T.ex Barn som bråkar, växa inte lyda, med känsla för ditt barns självkänsla mm

Har själv haft svackor då jag inte har talat med mina barn på ett respektfullt sätt men då har problemet 100% legat hos mig. Jag har varit för trött, deppig osv men då får man ju söka hjälp för det. Väljer att inte följa din blogg längre då jag kan bli ledsen och illa till mods av den. Ha ett fint liv och lycka till.

Svar: Jag förstår fullt ut att du skriver din kommentar utifrån DINA erfarenheter men det handlar ju om DIG och DINA barn. Det har ju ingenting med mig och mina barn att göra. Bara för att vissa metoder inte fungerat på dina barn betyder ju inte det att det inte fungerar på mina/andras? förstår du hur jag menar? Sen läser du en text men ser inte sammanhanget och jag tycker du gör helt rätt i att sluta läsa min blogg om du inte känner att den är inte något för dig, det är väl inte mer än rätt.
Jag har aldrig skrivit att DU är en mammapolis, du har valt att tolka det så? jag skrev mer generellt . Där jag poängterade DIN kommentar var där du påstod att vi på något sätt skulle gått ihop oss som grupp och skällt/skrämt ett litet barn vilket var långt ifrån sanningen. Kanske var det jag som var otydlig eller så var det du som misstolkade min text men där ville jag bara förklara läget IFALL det är fler som tolkat texten som du gjort.
Jag har aldrig påstått att jag är någon expert på att uttrycka mig eller att mina texter är felfria, jag slarvskriver rätt mycket och formulerar mig tokigt men det betyder inte att jag skulle vara mindre intelligent. Jag kan garantera dig att texten INTE är skriven i affekt.

Det finns massor av bra litteratur MEN det gör dig inte till en bättre förälder om du inte vet när,var och hur metoderna ska användas. Barn är dessutom individer så för att det fungerar på ett barn betyder det inte att det fungerar på ett annat.

Ha det bra och hoppas du hittar en blogg som passar dig bättre<3!
kram





Elin Kungsman

Elin    •     •   http://nouw.com/tankaravelin

Jätte bra inlägg Elin! Jag håller med dig. Aldrig någonsin är det rätt att ta till våld.

Svar: Tack snälla! och jag håller med, våld är verkligen aldrig okej<3.
Elin Kungsman

Malin    •     •   http://slagbrand.blogg.se

Måste helt ha missat att du skrivit om händelsen på Leo?

Jag håller helt med dig! Utåtagerande är aldrig okej när det blir fysiskt! Ser så många föräldrar som inte agerar när deras barn kör över andra barn. Tycker man kan markera även när det gäller yngre barn (runt 1år). Gör man det från början har man nog mkt vunnet i slutändan!

Svar: Jag skrev om det som ett exempel i det här inlägget; http://elinkungsman.blogg.se/2018/january/dag-21.html ;).
Nej men eller hur. Våld i alla former är ju något som man vill motverka och jag tycker att det är så himla viktigt att tidigt lära barn att det inte är okej. jag säger ju även ifrån när mina barn är för hårdhänta/hetsiga i närheten av vår hund. Förklarar att man ska vara snäll med djur osv. Sen anpassar man ju tillrättavisningen utefter barnets ålder, jag brukar tex "tillrättavisa" Malve när han drar Alfons i håret också även om den tillrättavisningen är mildare än den Alfons får om han drar i håret. Det gör jag även för att visa Alfons att även lillebror måste vara försiktig:).
Jag tror också att man får utdelning för det senare om man tidigt satt gränser, sen finns det ju olika sätt att göra den gränsdragningen på men NÅGON typ av gräns känns viktigt när det kommer till fysiskt utagerande;).
Håller med om att det känns som att det finns många föräldrar som ser mellan fingrarna istället för att säga ifrån till sina barn för att det är enklast så.
Elin Kungsman










Kom ihåg mig?
Hej och välkommen! Mitt namn är Elin Kungsman, jag driver en familjekanal på youtube och är mamma till två små söner,Alfons 9/11-2015 & Malve 10/5-2017. Jag är uppvuxen i Västerås men bor sen flera år tillbaka i Sundsvall. I min blogg delar jag med mig av min vardag,shopping,inredning och givetvis mitt familjeliv. Min sambo heter Björn och vår hund, en cockerspaniel tik, hon heter Nicki.

HannaVic logotype