Med känsla för barns självkänsla

 
Det här är den enda boken jag behöver i mitt föräldraskap.  Mitt enda egentliga mål med min fostran är att mina barn ska växa upp med en bra självkänsla. Jag vill att de ska veta om att de är unika och värdefulla, att deras existens är självklar.
Denna bok är ett STORT tips från min sida till ALLA vare sig man är förälder eller inte, den är så himla bra och tänkvärd. Jag älskar budskapet genom hela boken och tror verkligen att dessa metoder fungerar för att främja sitt barns självkänsla, det är så logiskt när man väl får det "förklarat" för sig och det känns bara så rätt för mig.
 
Jag har tagit till mig av SÅ mycket från boken men här nedan har ni några bitar som jag gillar extra mycket och jag beskriver hur jag valt att ta dem till mig.
 
 Respektera den egna individen. Jag är mamma  och förälder men det betyder inte att min moral och mitt tankesätt är det enda rätta. Jag har ett ansvar att tillfredställa mina barns behov men också ett ansvar att respektera den egna individen. Givetvis ska jag vägleda mitt barn men jag måste försöka göra det utan att slita på mitt barns självkänsla.
 Ett jätte vanligt exempel är när vi föräldrar ställer en frågeställning gällande saker som vi redan i förväg har bestämt att vi ska göra. tex.
-Ska vi klä på oss jackan och skorna? Om jag inte förväntar mig ett svar på den frågan varför ställer jag den? Om Alfons säger nej och jag ändå tar på honom jackan har jag ju trampat på hans självkänsla, jag ställer alltså en fråga som jag inte respekterar svaret på. Förstår ni vad jag menar?
Jag kan istället säga - Nu ska vi ta på oss jackan och skorna. 
Ställer jag en fråga måste jag vara beredd på ett svar och respektera det svaret.
 
Göd kärnan istället för det ytliga. Jag tror att dessa fraser som ni kommer läsa nedan är JÄTTE vanliga bland oss föräldrar och jag tror inte att det är fel men jag tror samtidigt att det är bra att variera vad man säger/berömmer ett barn för.
Åh vilken fin klänning du har! . Vad duktig du är på att bygga torn! Åh vilken fin teckning du ritat! 
 
Det är ju inget fel i att berömma en prestation eller ett utseende men det blir lite dumt om det är den enda gången ett barn får beröm. Det är minst lika viktigt att berömma en gärning eller en gest. Eller varför inte locka fram barnets tankar och känslor kring något hen gör tex
 
-Åh vilken härlig teckning du gjort, vad gör gubbarna för något?ska de gå och handla?
-Åh bygger du ett torn, vad kul! får jag vara med och bygga?
 
 Att bjuda in till lek och fantasi och att geniunt intressera sig för barnets inre värld. Det blir lätt att man går in i någon typ av "föräldraskaps" vardag där man rutinmässigt svara "åh vad fin" "åh vad duktig du är".. Det finns en risk att barnet lär sig att beröm måste komma från en prestation eller något man har/äger och då blir självkänslan på ett sätt också kopplat till detta och risken för att utveckla en prestationsångest blir större.
Nu menar jag inte att man inte får säga/tycka att ens barn är duktig eller fin men det stimulerar ju inte till kontakten/anknytingen om vi inte då och då ställer frågor som barnen kan svara på eller föra en dialog kring. Detta hade jag inte ens tänkt på innan jag läste den här boken.
Eller att helt utan prestationskrav säga saker som höjer barnets tro på att hen är värdefull. 
En mening som jag verkligen tagit till mig av och använder ofta är:
-Jag tycker om att vara med dig.
Det är något så otroligt fint i den meningen och det känns som att det är något som verkligen talar till en persons kärna. Det lägger ingen vikt i varken prestation eller utseende, den bara säger att det är DIG jag tycker om<3.
Jag älskar dig är ju givetvis också en mening som används flitigt här hemma;).
 
 
Visa känslor och berätta hur du känner. Jag tror att det är jätte viktigt att man behandlar barn med respekt och inte försöker vara "över" dem eller vad man ska säga. Jag tror att det är superviktigt att visa känslor, ilska,sorg,glädje osv. Om jag blir ledsen är det okej att visa det för mitt barn och förklara varför jag blir ledsen, alla känslor är okej. Blir jag arg är jag noga med att förklara varför och be om ursäkt om jag tappat tålamodet och skällt orimligt barskt tex.
 
 
Boken heter Med känsla för barns självkänsla och finns bland annat att beställa HÄR.


Hanna    •     •  

Wow!!
Vilket viktigt inlägg.
Har jobbat inom förskolan /skolans värld i snart 10 år och det är det jag kämpar för inom dessa verksamheter också. Det och empati och demokrati...

Tack för en superhärlig blogg och Youtubekanal!! 💕
Stor kram från Hanna


Svar: men åh vad roligt att höra och gud vad härligt att höra att du som jobbar med barn verkligen brinner för dessa frågor också<3.Empati och demokrati är ju även det superviktigt, heja dig som kämpar för dessa områden i en sån viktig verksamhet<3
stor kram!
Elin Kungsman

fredrika    •     •  

Åh vad kul att du skriver om detta just nu, jag har precis lyssnat på helaboken under helgen och kan inte sluta prata om allt klokt och tänkvärt hon skriver om, jag är såå glad att jag lyssnade på den, och kommer garanterat lyssna om flera gånger så man verkligen kan ta in allt 👌🏽👍🏽👏🏽

Svar: men vilket roligt sammanträffande! :) och visst är den bra!! Jag är så himla glad att jag hittat den här boken för den känns så himla logisk<3
Elin Kungsman

Amanda    •     •  

Tack för tipset! Istället för boken så köpte jag ljudboken så jag fick den i mobilen på nån minut :) Nu kan jag lyssna till och från jobbet.

Svar: Åh smart tänkte jag inte ens på! <3
Elin Kungsman










Kom ihåg mig?
Hej och välkommen! Mitt namn är Elin Kungsman, jag driver en familjekanal på youtube och är mamma till två små söner,Alfons 9/11-2015 & Malve 10/5-2017. Jag är uppvuxen i Västerås men bor sen flera år tillbaka i Sundsvall. I min blogg delar jag med mig av min vardag,shopping,inredning och givetvis mitt familjeliv. Min sambo heter Björn och vår hund, en cockerspaniel tik, hon heter Nicki.

HannaVic logotype