Förlossningsberättelse

 
Runt lunchtid den 9 maj gick min slempropp och då hade vi gått  5 dagar över tiden. Jag förstod ju att NU var det på G men jag var helt inne på att det skulle ta flera dagar innan värkarna startade så jag vågade inte riktigt tro eller hoppas på att förlossingen var nära.
Runt halv sex tiden på kvällen samma dag drog värkarna igång, de var rätt svaga och oregelbundna men det var definitivt värkar och med föregående förlossning relativt färskt i minnet så tänkte jag att jaja då är han väl ute om typ 2-3dygn. så jag kände mig inte speciellt stressad.
 
men tji fick jag för redan vid 22 tiden samma kväll var värkarna rätt täta och intensiva, en rejäl mensvärkskänsla som kom och gick. Jag förstodrätt snabbt att jag var inne i latensfasen och jag började söka information i föräldraforum där andragångsföderskor delat med sig av sina erfarenheter, hur pass snabbt deras fförlossningar gått och när de hade valt att åka in osv. I flera forum skrevs det att de kommit in rätt sent och att de i stort sett varit på väg att föda i bilen och det var något som jag verkligen ville undivka eftersom min första förlossning gick så fort..och det är allmänt känt att andra gången brukar det gå ÄNNU fortare.
 
Jag valde att vänta tills värkarna var täta och höll i sig runt 1 minut innan vi åkte in och runt halv två-två tiden på natten till den 10e kände jag att det var dags för att det inte skulle bli allt för nära krystningsfasen. Redan på vägen in gissade jag på att vi skulle ha öppnat oss cirka 3-4cm och det visade sig stämma ganska så precis då jag var öppen hela 4cm.
Värkarna i detta läge (från 4cm och upp till 10cm) har båda gångerna gjort som ondast för mig, så denna fas tycker jag är "värst" under förlossningsarbetet. Precis som med Alfons så tycker inte jag att smärtan var SÅ hemsk som många andra upplever den (många ber om epidural vid detta läge) så jag bad om 2 citadontabletter,la mig och sov/andas mig  igenom de värkar som kom. Dessa värkar känns som en väldigt intensiv mensvärk(för mig) som kommer och går i stegrande etapper och för mig är det helt klart hanterbart då jag vet att i mitt fall blir det aldirg värre än så.
 
Vid 04:50 känner jag att jag behöver kissa så jag tar mig upp och går på toaletten, efter att jag lyckats tömma blåsan och ställer mig upp så känner jag den där tryckande/bajsnödig känslan.. Jag går ut till sängen ställer mig lutande fram med armarna mot sängkanten och känner hur jag vill krysta.
 
Jag tittar på Björn och säger: Nu kan du ringa på klockan..
 
In kommer en barnmorska som ska undersöka mig varpå jag står kvar i min framåtlutade position och känner hur en krystning gör så att en del av fostervattnet forsar ner på golvet.
 
varpå jag lugnt säger och där gick vattnet.. och samtidigt tänker jag:
Undersökning glöm det! Bebisen är påväg ut, NU!
 
Oj oj säger barnmorskan som tillsammans med Björn får hjälpa mig upp på sängen, jag känner att trycket är väldgt intensivt och jag känner att bebisen är i stort sett ute.. och mycket riktigt, när barnmorskan drar av mig trosorna och ska undersöka mig ser hon att huvudet redan är på väg ut varpå hon  snabbt håller emot och ber mig att inte krysta vid nästa värk.
Jag hade bett om att få en bedövningspray sprayad på underlivet samt en varm handduk mot mellangården (då jag hade det när Alfons föddes) och hon hann i stort sett spraya ETT spray sen var krystningsarbetet igång rätt intensivt.
Denna gång kände jag verkligen när bebisens huvud var på väg ut och det stramade och sved. Det kände jag aldrig när jag födde Alfons då bedövningsprayen den gången hunnit värka och fungerade kanon så på så sätt var den här förlossning lite mer smärtsam men inte alls det värsta jag varit med om i smärtväg. Jag måste dock säga att det var mycket lättare för mig att hålla mot och stanna upp när barnmorskan bad mig då jag KÄNDE att det skulle spricka där nere om jag valde att trycka på så den här gången klarade jag mig HELT från bristningar och känner mig inte alls lika svullen och öm i underlivet som jag gjorde efter förlossningen med Alfons.
 
Krystingsarbetet började vid 04:50 och Lillebror tittade ut 05:05, efter typ tre krystningsvärkar, det gick med andra ord väldigt fort.
Så från att första riktiga värken (22tiden )  tills att lillebror var ute tog det 7 timmar totalt så i mitt fall gick det väldigt mycket fortare med barn nummer två och jag är glad att jag valde att åka in lite tidigare den här gången.
Lillebror var 51cm lång och vägde 3512gram.
 
Jag upplevde den här förlossningen lika positiv som jag upplevde min första. Det är med lite sorg i hjärtat som jag inser att det förmodligen också kommer att bli min sista. Jag vill, som det känns just nu, "bara" ha två barn. Om det blir ett till så blir det i såfall en oplanerad sladdis;).
Det enda som jag upplever som "negativt" den här gången är eftervärkarna, jööösses vad ONT det gör!Det är något som jag inte alls var förberedd på då ingen talat om det för mig. Tydligen är det JÄTTE vanligt när man har fött barn tidigare då livmodern efter varje förlossning blir mer uttänjd och hormonkänslig. Det är därför eftervärkarna är betydligt smärtsammare hos omföderskor än förstföderskor.
 
Hur gick er förlossning till? och ni som har fött fler barn, gick de andra förlossningarna snabbare? Åkte ni in i god tid eller blev det stressigt?
 Dela gärna med er av era erfarenheter:)
 
 
 
Förlossningsberättelse från min första förlossning med Alfons hittar ni HÄR.
 
 
 


Elin    •     •  

Åh så himla fint att du delade med dig av hela historien! Grattis igen, han är en riktig sötis <3

Svar: Tack fina du!! Och visst är han det 😍
Elin Kungsman










Kom ihåg mig?
Hej och välkommen! Mitt namn är Elin Kungsman, jag driver en familjekanal på youtube och är mamma till två små söner,Alfons 9/11-2015 & Malve 10/5-2017. Jag är uppvuxen i Västerås men bor sen flera år tillbaka i Sundsvall. I min blogg delar jag med mig av min vardag,shopping,inredning och givetvis mitt familjeliv. Min sambo heter Björn och vår hund, en cockerspaniel tik, hon heter Nicki.

HannaVic logotype